Ansvar och påföljder vid bristfällig insynsrapportering
Dom från Kammarrätten – Ansvarsfrågor och bedömning av påföljder vid bristfällig insynsrapportering till Finansinspektionen
I marknadsmissbruksförordningen (”MAR”) fastställs specifika rapporteringskrav som syftar till att säkerställa transparens och integritet på finansmarknaden. Dessa krav är särskilt viktiga för att förhindra marknadsmissbruk, såsom insiderhandel och marknadsmanipulation, och för att skydda investerare. Kammarrätten har nyligen i ett mål avseende sanktionsavgifter vid bristfällig insynsrapportering till Finansinspektionen (Mål nr 5953-22) tydliggjort det strikta rapporteringsansvaret i förhållande till förmildrande respektive försvårande omständigheter.
Målet avsåg Bees Invest SA SPF och Brax Investments SA som hade deltagit i en transaktion där Bees Invest SA SPF hade avyttrat aktier i Nordic Flanges Group AB till Brax Investments SA. Transaktionen var av sådan art att den skulle ha rapporterats till Finansinspektionen inom tre dagar enligt artikel 19.1 i MAR. Bolagen anmälde transaktionen tre affärsdagar för sent.
Efter att ha konstaterat att Bees Invest SA SPF och Brax Investments SA inte hade rapporterat transaktionen i tid, beslutade Finansinspektionen att påföra bolagen en sanktionsavgift. Frågan om sanktionsavgiftens storlek har sedan behandlats av Förvaltningsrätten och även nu nyligen av Kammarrätten.
Vid en bedömning av en sanktionsavgifts storlek ska flertalet faktorer beaktas. Sanktionsavgifterna för juridiska personer ska kunna anpassas till den aktuella juridiska personen, vilket innebär variation beroende på bolagens storlek eller finansiella ställning. Avgiften ska även vara rimlig i förhållande till hur allvarlig överträdelsen är. Detta ska dock ses i ljuset av att det i MAR fastställs att sanktionsavgifter ska ha en avskräckande effekt och bör därför i generella mått vara relativt hög.
Vidare, vid fastställande av sanktionsavgiftens storlek, ska särskild hänsyn tas till överträdelsens konkreta och potentiella effekter på det finansiella systemet, skador som uppstått, och graden av ansvar. Faktorer som tidigare överträdelser, samarbete under utredningen, den vinst som personen, eller någon annan, gjort till följd av regelöverträdelsen och den finansiella ställningen av den berörda personen bör också beaktas (se bl.a. 5 kap. 15, 16 och 18 §§ kompletteringslagen, artikel 31.1 i MAR och HFD 2022 ref. 23 p. 40). Nu nämnda omständigheter är dock inte uttömmande och det ska alltid göras en helhetsbedömning i det enskilda fallet.
Bolagen argumenterade för att, som förmildrande omständigheter, skulle bl.a. faktumen att det var tekniska problem med Finansinspektionens rapporteringsportal som förhindrade elektronisk rapportering samt att bolagen fått felaktig information avseende rapporteringsskyldigheten från ett anlitat ombud beaktas. Kammarrätten fastställde dock att det var bolagens strikta ansvar att känna till och rätta sig efter reglerna om anmälningsskyldighet och att bolagen därför ensamt bar ansvaret för att anmälningarna hade gjorts för sent. Att bolagen fått felaktig information från ett ombud och att Finansinspektionens rapporteringsportal haft tekniska problem påverkade därför inte bolagens grad av ansvar.
Kammarrätten betonade även att överträdelserna var allvarliga, särskilt med tanke på att transaktionsbeloppet var betydande (över 20 MSEK) och rapporteringen skedde tre dagar för sent. Bolagens underlåtenhet att rapportera i tid ansågs ha medfört en allvarlig risk för att förtroendet för marknaden skulle skadas.
Kammarrätten beslutade att fastställa sanktionsavgiften för varje bolag till 700 000 kr, vilket är lägre än vad Finansinspektionen yrkade men högre än vad Förvaltningsrätten tidigare hade fastställt.
Slutsats: Denna dom belyser vikten av att rapportera transaktioner i tid. Bolag bör vara särskilt uppmärksamma på detta, oavsett eventuella tekniska problem eller felaktig information från ombud eftersom det är bolagens ansvar att känna till och följa reglerna om anmälningsskyldighet. Vår uppfattning är således att Kammarrättens dom tydliggör att acceptabla omständigheter för att inte rapportera rapporteringspliktiga transaktioner inom tidsfristen är tämligen begränsade. Bolag bör också vara medvetna om att även om en transaktion inte förändrar koncernens totala innehav i en emittent, kan förseningar i rapporteringen ändå ha potentiella negativa effekter på marknaden. Det rekommenderas därför att bolag agerar proaktivt genom att säkerställa att de har robusta interna processer på plats för att uppfylla sina rapporteringsskyldigheter.